Wednesday, November 30, 2005

Lennart Aspegren skriver förord

FN-domaren Lennar Aspegren kommer att skriva förord till Till mänsklighetens försvar. Svensken Lennart Aspegren tjänstgjorde som domare vid Rwanda-tribunalen, ICTR, i Arusha och som undergeneralsekreterare i FN, mellan 1995 och 2000. Han ingick i dommarteamet som avkunnade den första fällande domen för folkmord någonsin. Det skedde hösten 1998 i det uppmärksammade Akayesu-målet - en rättegång som har fått stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av internationell straffrätt. Lennart Aspegren är idag en eftertraktad och flitigt anlitad expert i humanitär rätt och mänskliga rättigheter.

Uganda avvaktade efter ICC:s order

I Uganda är känslorna efter ICC:s arresteringsorder för fem rebelledare i landet avvaktande; i nästan alla läger finns det de som är för och de som är emot domstolen. Kriget i norr har pågått sedan 1986 och Uganda är i dag ett delat land. I söder lever folk i fred och utvecklingen har gått framåt – inte minst med hjälp av det utländska biståndet som motsvarar hälften av landets statsbudget. Men i norr lever befolkningen i fruktan. Omkring 1,5 miljoner människor, det vill säga 90 procent av befolkningen, har tvingats lämna sina hem. De flesta har tvingats att bosätta sig i så kallade säkra läger som regeringen har byggt för att skydda befolkningen från rebellgruppen LRA:s attacker.

Medan de internationella reaktionerna på ICC:s arresteringsorder har varit positiva, har reaktionerna i norra Uganda varit avvaktande. Många fruktar att LRA kommer att förnya sina attacker och tilltron till armén och dess möjligheter att gripa rebelledaren Joseph Kony är inte särskilt stor. Den stora nyckelfrågan är vem som ska gripa de eftersökta. ICC själv har inga möjligheter att agera utan måste förlita sig på enskilda staters polis och militär – vilket är en av domstolens svaga punkter

– Kony har gäckat armén i nära 20 år och det känns hopplöst. Om världen tycker att Kony ska ställas inför rätta så borde världen också hjälpa till att gripa honom, säger Angelo Banya administratör vid Ker Kwaro, en institution som består av 50 traditionella ledare

Tillsammans med sina kollegor hävdar han att de traditionella ledarna inte är emot ICC – men anser att tidpunkten för arresteringsorderna är fel. Landets amnestilagar, där rebellerna erbjuds åtalsimmunitet i utbyte mot att de lägger ner vapnen, är fortfarande i kraft och budskapet kan tyckas motstridigt. Istället för en juridisk rättvisa förespråkar de traditionella ledarna samtal och dialog.

– Våra traditionella rättssystem bygger på förlåtelse och strävar efter att bryta en ond cirkel av hämnd. Om Kony hade kommit tillbaka och erkänt sina brott hade han blivit förlåten. Vi hade sedan kunnat utföra olika ritualer och livet hade kunnat börja på nytt, säger Latim Geresome, sekreterare vid Ker Kwaros kulturella avdelning.

Monday, October 17, 2005

Kompletterande resa till Uganda

Med anledning av ICC:s arresteringsorder för fem ledare inom rebellrörelsen LRA, reser Görrel Espelund idag till Uganda för kompletterande research till Till mänsklighetens försvar. En förhandsrapport kommer att publiceras här så snart det är möjligt och den kompletta rapporteringen kommer att finnas i kapitlet om ICC.

Stor ICC-nyhet missades i media

Det borde ha blivit en stor nyhet. Men när den omhuldade internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, bekräftade sina första arresteringsorder i fredags, så gick det närmast spårlöst förbi i mediabruset.

Att nyheten borde ha fått mer uppmärksamhet beror inte på att arresteringsordern gällde fem rebelledare i Uganda – det var ganska okontroversiellt – utan för att ordern är det första tecknet på att ICC faktiskt åstadkommer något.

International Criminal Court, ICC, inrättades för tre år sedan och ska vara en permanent domstol för att utreda och döma i fall som rör krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord. Den har kallats den största milstolpen i humanitär rätt sedan Genèvekonventionen och Folkmordskonventionen antogs i början av 1950-talet.

Men sedan domstolen började arbeta på allvar för tre år sedan har det varit ganska tyst. Vi har fått veta att åklagaren börjat utreda misstänkta krigsbrott i Uganda och i Demokratiska Republiken Kongo. Vi har också fått veta att situationen i Darfur har hamnat på ICC:s bord, efter en omröstning i FN:s säkerhetsråd i våras. Något resultat av utredningarna har däremot inte blivit officiellt och det har lett till att åklagaren har kritiserats för att vara ineffektiv – kanske rentav feg.

Domstolen ICC avhandlas i ett särskilt kapitel i Till mänsklighetens försvar. Där diskuteras bland annat dess tillkomst, mandat, trovärdighet och inte minst framtid, med högt uppsatta personer inom och utanför domstolen. Bland intervjupersonerna kan nämnas ICC:s president Philippe Kirsch, Internationella advokatsamfundets ordförande Mark Ellis, Human Rights Watch ordförande Kenneth Roth och David J Scheffer, tidigare amerikansk ambassadör för mänskliga rättigheter och mannen som förhandlade om ICC:s stadgar för USA:s räkning.

Wednesday, September 21, 2005

Den amerikanska vägen

Medan den internationella brottmålsdomstolen, ICC, fortfarande befann sig på idéstadiet var USA en av de främsta aktörerna när det gällde att lägga grunden för domstolen. Denna positiva hållning övergick senare i tveksamhet när domstolens stadgar, Romfördraget, skulle förhandlas fram 1998, och övergick därefter i dagens uttalade och aggressiva motstånd mot ICC.

Hur förklarar man USA:s helomvändning beträffande ICC? Vad är det som gör att ett land som berömmer sig av att vara världens främsta demokrati och rättsstat inte kan tänka sig att delta i en internationell domstol som syftar till att ställa krigsförbrytare och folkmördare inför rätta?

Svaret har flera dimensioner. Dels är det en ideologisk fråga – att makt aldrig ska delegeras till en instans som USA inte kontrollerar fullständigt, dels handlar det om ren självbevarelse, det vill säga en oro för att landets egna politiska och militära ledare ska riskera att hamna i situationer där de kan komma att utredas och i värsta fall åtalas och dömas av ICC. Så här kommenterade amerikanske Kenneth Roth, ordförande för den ansedda människorättsorganisationen Human Rights Watch, det hela när vi pratade med honom häromdagen:

– Det går inte längre att säga att vårt rättssystem fungerar som det ska. USA har bedrivit systematisk tortyr, inte minst i Irak, och sedan har administrationen gjort allt man kan för att dölja det. Det yttersta ansvaret har inte utretts på ett tillfredsställande sätt. Därför bör administrationen också ha anledning att frukta den internationella rättvisan.

I kapitlet om Den amerikanska vägen utvecklar Kenneth Roth, liksom bland annat Internationella Advokatsamfundets ordförande Mark S Ellis och den amerikanska forskaren Samantha Power, författare till boken "A Problem From Hell – America in the Age of Genocide", sin syn på hur USA hanterar humanitär rätt och frågor om folkmord. Kapitlet tar också upp hur USA genom historien, systematiskt och konsekvent, har undvikit att ingripa mot folkmord – trots tydliga varningar.

Wednesday, June 29, 2005

Fördjupad läsning om Srebrenica och Milosevic

I senaste numret av Ordfront Magasin (nr 7/2005) finns Andreas Karlssons reportage från Srebrenica, tio år efter folkmordet 1995. Det är en skildring av hur människor minns, bearbetar sorgen och hur de går vidare, ett decennium efter en av de värsta massakerna sedan andra världskriget. Reportaget innehåller även fler av fotografen Adam Haglunds bilder.

I samma nummer skriver Andreas om rättegången mot Slobodan Milosevic. I en omfattande analys diskuteras hur processen har skötts, hur bevisningen ser ut och om den är tillräckligt stark, samt vad en fällande respektive friande dom skulle innebära.

Båda texterna bygger på material från arbetet med Till mänsklighetens försvar.

Monday, May 09, 2005

Srebrenicas offer bryr sig inte om Haag


Srebrenica Memorial Site, 2005-05-09.
Fotograf: Adam Haglund (Copyright)

Fruktträden blommar i Srebrenica. På bergssluttningarna grönskar försommaren och det doftar vårgräs i dalen. Utan tvekan är det en av de vackraste platser jag besökt. Utan tvekan är det också en av de mest obehagliga.

Innan man når själva staden Srebrenica – inte mycket mer än en dåligt asfalterad uppförsbacke på en knapp kilometer – passerar man det enorma gravfältet. Här ligger några av de som dödades under massakern för tio år sedan begravda. För tillfället har knappt 1 000 kroppar lagts i jorden. Ungefär lika många kommer att begravas i sommar. Ytterligare närmare 5 000 kroppar, kompletta eller bara delar, finns i ett specialbyggt bårhus i Tuzla. Där pågår fortfarande identifieringsabetet. Många kroppar saknas.

Under mitt besök i Srebrenica träffar jag överlevare och återvändare; muslimer och serber; människor som delvis har rest sig och gått vidare, men som fortfarande bär en tung börda på sina axlar. Jag talar med männen som skulle ha legat i jorden nere vid gravfälten om de inte hade lyckats fly, och kvinnorna som än i dag lever i ovisshet om vad som hänt deras makar och söner.

Vem ger dem rättvisa och upprättelse? Vem dömer de som offren anser är skyldiga? FN-tribunalen i Haag är det internationella samfundets svar. Men för människorna här i Srebrenica är det inte så enkelt. ICTY i Haag är inte deras rättvisa. De rycker på axlarna och säger att de inte sätter någon större tilltro till tribunalen.

– Straffen är löjligt låga. Det finns platser i världen där man får hårdare straff för vanlig misshandel. Och medan de sitter och väntar i sina celler i Haag så har dom det mycket bättre än vi har det här, säger Avdo Krdžić.

Samtalen med människorna i Srebrenica, deras berättelser och deras syn på att rättvisa skipas å deras vägnar, kommer att publiceras i Till mänsklighetens försvar.

Wednesday, April 13, 2005

På plats vid ICTR i Arusha

– Jag vet att Gud finns för jag har mött djävulen, sa den före detta FN-generalen Romeo Dallaire, då han hade vittnat om sina upplevelser i Rwanda 1994.

Orden ekade någonstans i bakhuvudet på mig när jag i förmiddags skakade hand med den man som de facto ledde Rwanda under folkmordets dagar. Théoneste Bagosora var kort, korpulent och oklanderligt klädd. Hans handslag slappt.


Théoneste Bagosora.
Arusha 2005-04-13.
Fotograf: Eric Miller (Copyright)

Två dagar före vårt möte hade hans försvar vid Rwandatribunalen (ICTR) inletts. I sitt inledningsanförande skyllde försvarsadvokaten Raphael Constant massakrerna 1994, på kriget mellan den dåvarande regeringen och RPF-rebellerna. Samtidigt som han påpekade att endast personer från den förlorande sidan åtalats.

– Vad vi ser här är segrarens rättvisa. Åklagaren är beroende av samarbetet med Rwanda och han har gjort sitt val. Därför är vi alla den rwandiska regimens gisslan, sa Raphael.

Théoneste Bagosora har förklarat sig icke-skyldig och gör sig inga illusioner om en – i hans ögon – rättvis dom. Men han vill "förklara sig".

– Han anser det helt normalt att internationella samfundet vill utreda varför så många dog i Rwanda 1994. För Bagosora är detta en sak mellan honom och historien, sa Constant då jag träffade honom i Arusha.

Den norske domaren och presidenten för ICTR, ser med tillförsikt på processen. När han tar emot på sitt kontor är det redan sent på dagen. Det har varit en lång dag i rättssalen, men Erik Møse tar sig ändå tid. Han är en noggrann och uppmärksam lyssnare. Han svarar detaljerat på frågorna och jag förstår snart varför alla vid ICTR endast har lovord att säga om presidenten. Det finns ett genuint intresse hos Erik Møse.

– Det som varit viktigast hittills är att ICTR var den första tribunalen i världen att definiera och döma någon för folkmord, efter det att folkmordskonventionen trädde i kraft (1951).

– Det är också första gången som en domstol har slagit fast att systematisk våldtäkt kan vara del av folkmord, första gången som en tribunal avkunnat en dom mot en statsminister som har förklarat sig skyldig till folkmord. Och första gången som någon har dragit gränsen mellan yttrandefrihet och uppvigling till folkmord, säger Møse.

Monday, April 11, 2005

Ekonomiskt stöd från Göteborgs Kommun

Göteborgs kommun beslutade i dag att bidra till färdigställandet av Till mänsklighetens försvar genom ett finansieringsbidrag till bokens författare. Bidraget lämnas inom ramen för Levande historia i Göteborg enligt beslut fattat av Bill Werngren, chef för stadskansliets informationsgrupp, samt Lennart Engström, projektledare för Levande historia i Göteborg.

Friday, March 18, 2005

Lyssna på Milosevics försvarare


Steven Kay, London 2005-03-18.
Fotograf: Andreas Karlsson (Copyright)


Lyssna på ett kort utdrag ur intervjun med Slobodan Milosevics juridiska ombud, Steven Kay QC, när han berättar hur han ser på rättegången mot hans "klient". Bandupptagningen är gjord under en intervju i Steven Kays hem i London i förmiddags. Se även separat inlägg nedan: "Svidande kritik från Milosevics försvarsadvokat".


this is an audio post - click to play

Svidande kritik från Milosevic försvarsadvokat

I höstas utsågs den brittiske advokaten Steven Kay (QC) till juridiskt ombud för Jugoslaviens ex-president, Slobodan Milosevic, vid den pågående rättegången vid FN-tribunalen i Haag. En dryg vecka senare lämnade han in en begäran om att få lämna uppdraget. Han fick avslag.

Om detta, och om Fallet Milosevic som helhet, pratade han när vi träffade honom i hans hem utanför London i förmiddags. Steven Kay är full av kritik över hur åtalet mot hans klient har skötts – från rättens, men framförallt från åklagarens sida.

– Åklagaren har skapat Frankensteins monster. Det är ett vansinnigt komplicerat åtal som är närmast omöjligt att överblicka och försvara sig mot. Och det är väl tanken. Det hade varit mycket rimligare att klara av Kroatien, Bosnien och Kosovo som tre separata rättegångar.

Steven Kay har varit med sedan de första åtalen vid ICTY och har även agerat försvarare vid ICTR. Han beskriver det tidiga arbetet som oerhört spännande, men med drygt tio års erfarenhet ser han inte FN-tribunalerna som någon framgång – tvärtom.

– Vad vi framförallt har lärt oss på de här åren är att de här tribunalerna inte skapar fred.

Betydligt mer positiv är internationella advokatsamfundets (IBA) ordförande, Mark Ellis, som vi träffade i centrala London på eftermiddagen.

– Det är för tidigt att utvärdera FN-tribunalerna och det är lätt att vara pessimistisk om man ser på dem idag. Men jag tycker att man ska ha ett längre perspektiv, kanske en generation eller två. Då är jag övertygad om att vi kommer se positiva effekter.

Själv har Mark Ellis precis avslutat en första utbildning för de irakiska domare som ska döma Saddam Hussein vid den kommande rättegången – något som han ser på med blandade känslor.

– Jag anser inte att Irak är redo att hålla en sådan här rättegång och jag fruktar att Saddam Hussein inte kan få en rättvis behandling och dom. Men det är förstås irakiernas beslut och om de efterfrågar vår hjälp så ska de få det.

Wednesday, March 16, 2005

Förväntansfullt på ICC i Haag

Philippe Kirsch är ordförande för den nya permanenta brottmålsdomstolen ICC. Från sitt kontor högst upp i den kritvit skyskrapan, som tillsvidare fungerar som domstolsbyggnad, har han en magnifik utsikt över nederländska Haag; den internationella rättvisans huvudstad.

Philippe Kirsch är domare, men han är också diplomat (tidigare bland annat ambassadör i Sverige) och som sådan väger sina ord på guldvåg. Han är full av förhoppning inför ICC:s framtid och han säger att bästa sättet att bemöta all den kritik som riktas mot domstolen, är att i handling visa att den fungerar.

Men frågetecknen är onekligen många och inte minst gäller det hur kraftfull ICC egentligen kommer att vara. Vad betyder det att ICC inrättats på initiativ av FN:s säkerhetsråd och inte av generalförsamlingen? Och vad betyder det att USA, Ryssland, Israel och andra viktiga länder mer eller mindre aktivt motarbetar domstolen? I kapitlet om ICC kommer Philippe Kirsch och andra – såväl företrädare för domstolen som utomstående bedömare – att ge sina svar.

Klart är i alla fall att stämningen på själva domstolen är optimistisk och spänt förhoppningsfull. Det finns en känsla av nybyggaranda i de ännu kala korridorerna där kopieringsmaskiner fortfarande har plasten kvar.
Medan vi väntade på säkerhetskontrollerna i domstolens lobby blev vi ombedda att sitta ner. Men ICC är fortfarande delvis en byggarbetsplats och någonstans att sitta i entrén finns ännu inte. Några plywood-skivor döljer det som vi antar ska bli en magnifik entré.

I en gammal garagebyggnad på utsidan pågår arbetet för fullt med att iordningsställa två rättssalar där kommande rättegångar kan hållas. När det kan bli aktuellt är ännu inte klart. Åklagarenheten utreder för närvarande misstänkta krigsbrott i Kongo och Uganda och har sagt att de första åtalen kommer "inom en relativt snar framtid". Kvalificerade bedömare i huset gissar att det blir innan 2005 års utgång.

Saturday, February 12, 2005

Prominenta intervjupersoner tackar ja

Under vecka 11 kommer ett flertal centrala intervjuer för boken Till mänsklighetens försvar att genomföras i Bryssel, Haag och London. Bland annat har ICC:s president; Philippe Kirsch, och ordföranden för International Bar Association, Mark S Ellis, tackat ja till att medverka. Ytterligare ett antal framträdande jurister och sakkunniga - vars namn tillsvidare hemlighålls - kommer att delta.