Wednesday, December 27, 2006

Kritik när dödsdomen mot Hussein kvarstår

Medan stora delar av västvärlden firade jul i helgen avslog Iraks Speciella Tribunal i Bagdad Saddam Husseins överklagan av dödsdomen mot honom. Den kommer nu därför att verkställas inom 30 dagar, i enlighet med landets lagar. USA hyllade omedelbart domstolens beslut medan EU kräver att dödsdomen inte verkställs.

Att USA hyllar domen är ingen överraskning. I och med dödsdomen blir det ingen fortsättning på rättegången och därmed slipper världen få höra Saddam Hussein berätta om hur han byggt upp sin krigsapparat med amerikansk hjälp – under kriget mot Iran – den krigsapparat som sedan använts för att begå de grymma övergrepp han står åtalad för och alltså även funnits skyldig till.

Jämte EU har en rad människorättsorganisationer, till exempel Human Rights Watch, med rätta uttryckt stark kritik mot hur hela rättegången mot Saddam Hussein har genomförts och avslutats. Det handlar inte om den åtalades eventuella skuld, om den är det få som tvivlar, men det handlar om en regelvidrig process som inte lever upp till internationell straffrättslig standard och vars legitimitet därför måste ifrågasättas. Det handlar också om att det utdömda dödsstraffet nu sätter stopp för sanningssökandet i en rad andra fall av grova övergrepp, bland annat de mot kurder i Irak.

Vi har tidigare skrivit om kritiken mot rättegångsförfarandet, läs mer här.

Thursday, December 14, 2006

"Försoning är möjlig , om alla tar ansvar"

Försoning och förlåtelse är möjlig, men det är upp till vara och en att förverkliga detta. När tillräckligt många människor rör sig åt samma håll, kommer det till slut att inträffa ett paradigmskifte. Men än har Sydafrika inte försonats, även om jag tror att det nu är möjligt och folk kan själva ta chansen och bli en del av denna resa. Om de vill.

Yvette Hardie är producent för teaterpjäsen Truth in Translation, en nyskriven pjäs som hade premiär i Rwandas huvudstad Kigali i augusti och som kommer på turné i Sverige i vår. Pjäsen handlar om en grupp översättare som arbetade vid landets Sanningskommission. Till skillnad från alla andra sydafrikaner kunde de aldrig vända bort blicken. Istället berättade de hela tiden två sidor av samma händelse ­ offret och förövarens. Och ställdes oupphörligen inför frågan: vad är sanning?

På ett individuellt plan är det ofta inte ens möjligt att förlåta och det måste också respekteras. Ett första steg mot en förlåtelseprocess är att kunna få berätta sin historia. Och att någon annan lyssnar på den. Det är detta som Sanningskommissionen gjorde för Sydafrika, säger Yvette Hardie.

Problemet är när folk ser på kommissionen som om denna i sig skulle kunna skapa försoning. När de inser att den inte har gjort det, anser de att den har misslyckats.


Men dessa människor förstår inte att Sanningskommissionen i sig aldrig skulle kunna uppnå en nationell försoning. Den öppnade dörren för oss, det var början på något nytt. Truth in Translation ger åskådarna en möjlighet att än en gång ta itu med frågor om ansvar, förlåtelse och försoning.

Tuesday, November 14, 2006

Dödsdomen mot Saddam Hussein

Dödsdomen mot Saddam Hussein bekräftar egentligen bara de farhågor som redan förts fram av en rad människorättskämpar, nämligen att Iraks Speciella Tribunal är något helt annat än de internationella straffrättsliga instanser som finns på andra håll i världen.

Rättegången mot Saddam Hussein har från första stund jämförts med till synes liknande rättegångar mot folkmördare och krigsförbrytare på Balkan eller i Rwanda. Det är en grovt missvisande jämförelse. Vid en närmare granskning framstår nämligen rättsprocessen i Bagdad som designad för att uppnå det som just nu har uppnåtts; en snabb fällande dom på den första åtalspunkt som tas upp, ett utdömt dödsstraff och, inte osannolikt, en verkställd avrättning inom en snar framtid.

Det handlar inte om skuldfrågan, inte om huruvida Saddam Hussein är en skurk eller inte. Det handlar om att rättegången mot Saddam Hussein knappast kan betraktas som rättvis – åtminstone inte enligt internationell straffrätt. Likväl är det i huvudsak under den förespeglingen som rättegången genomförts och bedömts.

Detta är olyckligt, eftersom Saddam Hussein enligt de flesta juridiska bedömmare skulle ha fällts även vid en internationell tribunal som respekterade hans rättigheter och som följt internationella normer för den här typen av rättegångar.

Att ställa Saddam Hussein inför rätta vid den permanenta brottmålsdomstolen i Haag, ICC, vore inte möjligt, eftersom den endast får ta sig an brott begångna efter juni 2002. Däremot skulle en internationell tribunal under FN-flagg, av samma typ som den för före detta Jugoslavien och för Rwanda åtnjuta en helt annan legitimitet än den nu bristfälliga ”Iraks Speciella Tribunal”. En möjlighet, som ibland förespråkats, hade varit att utforma en internationell, arabisk tribunal. Kompetenta internationella straffrättsjurister finns i bland annat Egypten, Tunisien och Jordanien. Och kanske borde i så fall en sådan tribunal ha placerats i till exempel Jordaniens huvudstad Amman, där säkerheten för dess personal i högre grad kunnat garanteras.

Monday, October 30, 2006

Symbolvärdet i en folkmordsdom

I förra veckan meddelades domen mot Momčilo Krajišnik, vid ICTY i Haag. Den tidigare talmannen i det bosnienserbiska parlamentet dömdes till 27 års fängelse för krigsförbrytelser under kriget i Bosnien. Han frikändes från åtalet om folkmord.

Egentligen var inte detta särkskilt överraskande; bevisen mot Krajisnik när det gäller folkmord var svaga. Likväl skapade domen bestörning hos bland annat representanter för de stora skarorna organiserade offer från Balkan-krigen, vilka ansåg att de berövats en viktig del i upprättelsen.

Mönstret känns igen. Inte minst från rättegången mot Slobodan Milošević, där precis samma argument ofta hördes: "om han frias från folkmord så har tribunalen misslyckats att ge offren sin rättmätiga upprättelse".

Det visar vilken oerhört stark symbolbetydelse "folkmord" tillmäts. Kanske oproportionerligt stor - åtminstone i den internationella debatten. Händelserna i Srebrenica, då närmare 8 000 muslimska pojkar och män avrättades var onekligen ett fall av folkmord. Två personer har hittills dömts för detta, men fortfarande har ingen "betydande ledare" kunnat knytas till händelsen. Milošević hade troligtvis inte heller fällts för folkmord om rättgången fått avslutas. Men han hade fällts på många av de övriga punkterna i åtalet och han hade fått tillbringa resten av sitt liv i fängelse. Liksom de flesta av de 46 personer som ICTY har hunnit avkunna fällande domar emot.

Juridiskt sakkunniga är i det här avseendet överens med många av de människor som jag träffat i byarna kring Srebrenica och på annat håll på Balkan; Det finns inget självändamål att döma någon för folkmord - det viktigaste är att rättvisan har sin gång, på ett så klanderfritt sätt som möjligt. Därmed inte sagt att ICTY är en alltigenom fri, rättvis och framgångsrik rättsinstans - det vore ett rent felaktigt påstående - men det sätter in brottsrubriceringen "folkmord" i sitt sammanhang.

Tuesday, October 10, 2006

Spännande diskussion om Bosnien

I samband med måndagens vernissage för fotografen Adam Haglunds utställning "...där börjar livet" på Zenit i Malmö, höll vi gemensamt ett kortare föredrag med efterföljande diskussion om Bosnien; igår, idag och imorgon.

Det utvecklade sig till ett intressant samtal och inte överraskande hade den mestadels bosniska publiken tänkvärda, känslosamma och i flera fall kritiska synpunkter. Kontentan är att det är svårt att se skogen för alla träd. Vi reser alla med våra filter, vare sig vi gör det i vårt närområde eller i ett delvis främmande land.

Den främsta invändningen mot vår bild av Bosnien var att vi valt att berätta den mot bakgrund av det som varit; mot bakgrund av kriget och de drygt tio år av återhämtning som har följt. Det är förstås en rimlig åsikt. En utställning om dagens Bosnien skulle lika gärna ha kunnat handla om unga människor som dricker espresso på kaféerna i Sarajevo, om killarna som spelar fotboll på grusplanerna i Zenica, eller om en kväll på Diskotek Srebrenica.

Vi har valt en annan ingång. Vi ställer oss frågan vad som händer med ett land som gått igenom ett grymt krig sprunget ur till stor del konstruerade motsättningar, som har sett krigsförbrytelser och folkmord begås, och som fortfarande brottas med att få det officiella samhället att fungera. I det perspektivet är det omöjligt att väja för historien, för kriget.

Och vi fick medhåll. Av någon anledning (kanske en slump) var det i första hand de unga kvinnorna som ställde upp på påståendet om att det som varit har, och måste ha, en plats i nuet. Att om vi någon gång med trovärdighet ska kunna yttra "aldrig mer" så går det inte att bara rusa vidare.

Samtidigt, och det tänker jag ta till mig som en lärdom, så har jag stor förståelse för att man kommer till en punkt då dåtiden och pratet om kriget står en upp i halsen. Då bilder på gravplatser och sönderskjutna hus inte längre känns meningsfulla. Bosnien kommer, som många andra konfliktdrabbade länder, för lång tid framöver att få leva med att vi utomstående etiketterar och gör urval i vad vi kan och vill ta till oss. Det är en ömsesidig process att bearbeta det faktumet.

Besök utställningen på Zenit, Kommendanthuset, Malmöhusvägen i Malmö, eller se den på nätet: www.adamhaglund.se och fundera över hur ni själva ser på saken.

Thursday, August 31, 2006

ICC lägger fram sitt första åtal

Thomas Lubango, ledaren för den kongolesiska milisgruppen Union des Patriotes Congolais (UPC) i Kongo-Kinshasa, blir den förste som åtalas vid internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Thomas Lubango greps förra året och anklagas i åtalet för att ha värvat barn och använt dem som soldater.

– Det här fallet är ett stort steg framåt i kampen mot brott som begås mot barn. Värvning av minderåriga är något som förstör liv och framtid för tusentals barn i världen. Det här rättsfallet kommer att belysa problemet och bidra till att denna typ av brott stoppas, sa chefsåklagaren Luis Moreno-Ocampo då han tillkännagav åtalet.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) välkomnade åtalet men sa samtidigt till brittiska BBC att mer behöver göras. Andra brott som våldtäkt, tortyr och summeriska avrättningar får inte gå ostraffade.

Trots att det officiellt har varit fred i Kongo-Kinshasa sedan 2002, har oroligheterna i östra delarna av landet, främst i Ituri-regionen, fortsatt.

Ny tid för utfrågning på Bok & Bibliotek

Utfrågningen om Till mänsklighetens försvar, i Frilans Riks regi den 21/9, är flyttad till klockan 09.15 samma dag. Plats: Snackbar-scenen i F-hallen.

Tuesday, August 29, 2006

Träffa oss på Bok & Bibliotek

Den 21-24 september är det bokmässa, Bok & Bibliotek, i Göteborg, som vanligt. Vi finns förstås där för att prata om Till mänsklighetens försvar. Kom förbi förlagets monter (B09:07) eller träffa oss i samband med någon av våra programpunkter:

Torsdag 21/9, kl 10.00-11.00: Utfrågning om arbetet med boken, arrangerat av Frilans Riks. Plats ej bestämd. Se www.textverk.se för mer information.

Lördag 23/9, kl 13.20-13.40: Samtal om krigsförbrytelser, internationell rättvisa, sanning och försoning, på Stora Scenen, Internationella torget.

Vi ses på Bok & Bibliotek!

Thursday, July 13, 2006

"Det krävs politisk vilja"

– Jag tror att makthavare är uppriktiga när de säger ”aldrig mer ska vi tillåta krigsbrott och folkmord”, men det är ett olyckligt ordval. Vi ska inte tro att vi kan skapa garantier för att grymheter, som förintelsen eller folkmordet i Rwanda, ska hända igen. Det kan komma att hända igen, men vi måste anstränga oss och vi måste vara medvetna om faran.

Det säger före detta statsministern och tillika FN-utredaren Ingvar Carlsson som jag tidigare idag samtalade med om hans erfarenheter och synpunkter från att ha utrett FN:s ansvar för att inte folkmordet i Rwanda stoppades. Den rapport han skrev, på uppdrag av FN, har nu närmare sex år på nacken men är fortfarande aktuell, som ett dokument över det internationella samfundets oförmåga att agera i tid.

Ingvar Carlsson säger att han tror att vi idag är bättre rustade om en en situation som den i Rwanda 1994 skulle uppstå igen. Men personligen vill han se en än starkare beredskap, gärna i form av en permanent styrka under FN-ledning som kan stå redo att ingripa när situationen så kräver. Hade man haft det i Rwanda så hade folkmordet antagligen kunnat förhindras, säger han.

– Men, tillägger han, det krävs också en politisk vilja att göra något. Bristen på just politisk vilja att ingripa anser jag var en av de viktigaste faktorerna till att inget gjordes för att stoppa folkmordet i Rwanda, trots att förhållandevis små resurser hade krävts. Jämför det med Irak där det fanns en stark politisk vilja att intervenera, trots att det skulle bli oerhört kostsamt. Skillnaden förklaras förstås av ekonomiska motiv, det vill säga det beror på oljan. Men vi måste komma dithän att vi tycker att det är värt att ingripa för att skydda mänskliga rättigheter som sådana.

Thursday, June 29, 2006

Fler positiva recensioner

Idag recenserade Göteborgs-Posten Till mänsklighetens försvar, med bland annat följande omdöme:

”Boken är saklig utan att någon gång bli platt eller livlös och internationell straffrätt blir i Espelunds och Karlssons tappning både spännande och lättläst. De juridiska teknikaliteterna och de bakgrunder som ges är en viktigt del i framställningen men tar aldrig överhanden utan blir ett stöd för de berättelser om mänsklig grymhet, upprättelse och försoning som gör boken så läsvärd.” (Eva-Lotta Hultén, GP, 2006-06-29).

I förra veckan kom även Svenska Freds tidning Pax med sin recension:

”Författarna lyckas att, med imponerande aktualitet, berätta i sig fristående berättelser och historier och sätta in dem i det sammanhang som är internationell straffrätt. Det hela är mycket pedagogiskt [---]. Språket är journalistiskt och skickligt utformat, särskilt i reportageavsnitten. Författarna vet uppenbarligen hur man gör för att fånga läsarnas intresse.” (Linda Åkerström, Pax, nr 3/06).

Läs om ytterligare recensioner på förlagets hemsida för boken: www.tillmansklighetensforsvar.se.

Tuesday, June 27, 2006

"Det handlar inte om rättvisa"

BELGRAD/SERBIEN:
– Om man vill utkräva skuld i juridisk mening för de brott som begicks på Balkan för ett drygt decennium sedan så krävs en annan process än den vid Haag-tribunalen. Det som sker där handlar inte om rättvisa utan om politiska ”rättegångar”.

Det säger Ljubiša Rajić, professor i statsvetenskap och nordiska språk på Belgrad Universitet, när vi träffar honom på hans vindsrum i en avlägsen del av universitetsbyggnaden. Boktravarna letar sig upp längs väggarna och når taket på flera ställen. Fönstren är smutsiga. Professorn letar runt en stund för att hitta stolar åt oss, själv sätter han sig och lutar huvudet i handen, stödd mot en bok om svensk 1800-talshistoria.

Han säger att han tycker att det är mycket tveksamt om bevisen mot ex-presidenten Slobodan Milošević skulle ha varit tillräckliga i en fullvärdig, juridisk rättegång. Därmed inte sagt att Milošević var oskyldig, tvärtom, men de former under vilka han ställdes till svars var enligt Rajić fullständigt felaktiga och orättfärdiga.

– Det har handlat mycket om Milošević i väst, vilket är lite synd. För oss här var han nämligen rätt ointressant eftersom han var historia redan när han utlämandes till Haag. Vid det laget hade vi besegrat honom och tillsatt någon slags demokratisk regering i hans ställe. Men det är ändå intressant att notera, när det gäller ICTY i Haag, att medan det tog en förmiddag att konstatera att Nato inte begått några som helst krigsförbrytelser på Balkan, så hade man ännu efter sex år inte kommit fram till något avgörande i samma fråga när det gäller Milošević. Tyder det på en rättvis rättsprocess?

Han tillägger:

– Med det upplägg som processerna vid Haag-tribunalen har så sänder det internationella samfundet signaler som säger ”begå hur mycket brott du vill, bara du har mycket goda skäl för varför du ska undgå straff”. Det är inte rättvisa. Jag skulle vilja se en juridisk process där alla skyldiga åtalas och döms oavsett vilka konsekvenser det får.

Wednesday, June 21, 2006

Taylor flögs till Haag

Liberias före detta president Charles Taylor flögs i går till Haag i Nederländerna där rättegången mot honom kommer att äga rum. Den tredje april gjorde Taylor sitt första framträdande inför Specialdomstolen för Sierra Leone (SCSL) i Sierra Leones huvudstad Freetown. Taylor står anklagad för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och brott mot humanitär rätt. Han har förklarat sig icke-skyldig till samtliga åtalspunkter.

Rättegången i Haag kommer att ske i Internationella brottmålsdomstolens lokaler, men under SCSL:s jurisdiktion.

- Nu när Taylor är i Haag, finns en risk att rättegången kommer att kännas mindre meningsfull och allt för långt bort för de människor som var mest berörda av brotten. Domstolen måste försäkra sig om att rättegången syns och hörs i Sierra Leone och resten av Västafrika, sa i går Richard Dicker från Human Rights Watch.

Monday, June 19, 2006

Storbritanniens beslut öppnar vägen för rättegången mot Taylor

Storbritannien har gått med på att låta Liberias före detta president Charles Taylor avtjäna sitt straff i brittiskt fängelse ­ om han döms. Charles Taylor är åtalade vid Specialdomstolen för Sierra Leone (SCSL) för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och brott mot humanitär rätt.

Beslutet av Storbritannien banar väg för att Taylors rättegång ska kunna inledas. Den förre detta presidenten greps i slutet av mars då han försökte lämna Nigeria ­ där han levt i exil de senaste tre åren. Men SCSL begärde att rättegången av säkerhetsskäl skulle hållas i nederländska Haag i stället för i Sierra Leones huvudstad Freetown. Att låta en långdragen rättsprocess äga rum i Sierra Leone skulle kunna äventyra den sköra stabiliteten i Västafrika.

Nederländerna har gått med på att stå som värdland för rättegången ­under förutsättning att Taylor förs till ett tredje land efter den slutliga domen.

Samtidigt som Storbritanniens beslut välkomnas på många håll ­ finns det en baksida med beslutet att flytta rättegången. Än en gång kommer ett statsöverhuvud som åtalats för de grövsta av brott att prövas långt borta från de platser där brotten begicks. Och där offren väntar på upprättelse och en rättvis dom.

Friday, June 16, 2006

"Haag-tribunalen är ett misslyckande"

BELGRAD/SERBIEN:
Timmarna före Serbien och Montenegros ödesmatch mot Argentina i fotbolls-VM träffar vi tidigare utrikesministern Goran Svilanović på hans kontor i Belgrad. Han talar länge och gärna om Kosovofrågan, om ett framtida EU-inträde för Serbien, och om den sittande regeringens samarbete – eller brist på samarbete – med Haag-tribunalen.

– Haag-tribunalen har blivit en icke-fråga här. Det är inte längre någon som bryr sig. Tribunalen är ett fullständigt misslyckande, som jag ser det, vilket är en svår och irreparabel förlust för den internationella rättvisan, säger han.

Själv har han varit chef för kommittén för samarbete med ICTY, Haag-tribunalen, och han ledde den serbiska delegationen vid förhandlingarna om den nya permanenta brottmålsdomstolen, ICC. Hans hårda kritik mot ICTY bottnar i konstaterandet att den har slösat bort värdefull tid på nonsens. Timmar, dagar och veckor har ägnats åt att diskutera serbisk historia och andra, som Svilanović uttrycker det, obetydligheter.

– Jag trodde att det skulle handla om att människor faktiskt har dött. Mördats. Istället har man låtit personer som Milošević hålla brandtal för den serbiska saken, helt utan att kommentera det åtal som riktas mot honom.

Därför är det också med en axelryckning som han bemöter frågan om Ratko Mladić eventuella utlämnande till Haag.

– Visst, de kan väl få honom. Men det spelar ingen roll. Det är ingen som kommer att ta en rättsprocess mot honom på allvar. Personligen tycker jag att det är mycket sorgligt. Jag hade stora förväntningar på Haag, men jag är djupt besviken idag, suckar han.

Utanför hans kontor samlas fotbollssuportrarna för att se matchen mot Argentina på storbildsskärmen vid Terazije. De kommer också att bli besvikna. Förslust med 6-0 och Serbien och Montenegros sista VM under gemensamt namn är i praktiken över. Den återstående matchen mot Elfenbenskusten på onsdag blir av akademisk betydelse.

Kan och vill Serbien utlämna Mladić?

NIŠ/SERBIEN:
– Att Ratko Mladić inte utlämnas till tribunalen i Haag beror på att premiärminister Vojislav Kostunica inte vill det.

Det säger Žoran Živković, före detta serbisk premiärminister, när vi träffar honom på hans kontor hemstaden Niš, ungefär tre timmars bussresa söderut från Belgrad.

– Människor frågar ”varför lämnar inte Serbien ut Mladić till tribunalen?”. Jag kan inte svara för dagens makthavare, men när jag var premiärminister var svaret enkelt: jag visste inte var han fanns. Mitt problem var att omvärlden inte trodde mig. Så jag tog hit utländska experter som kunde konstatera att vi gjorde vad vi kunde. De experterna slängde Kostunica ut när han kom till makten.

Žoran Živković har dragit sig tillbaka från den storpolitiska arenan. Idag driver han en liten firma som importerar argentinskt vin till Serbien. Och han är ordförande för organisationen Milenijum som bland annat arbetar för att främja demokratiska värderingar hos ungdomar och studenter.

På väggen hänger ett målat porträtt föreställande Zoran Djindjić, Živkovićs företrädare och nära vän som mördades av radikala nationalister i mars 2003. Ljuset faller in genom de stora fönstren. Živković sitter där han, enligt tolken, alltid brukar sitta, i den röda skinnsoffan med ljuset bakom sig. Han lyssnar på frågorna på engelska, men svarar sedan på serbiska. När tolken översätter fel rättar han henne.

– Jag vet inte var Mladić finns och jag är inte ens säker på att han är i Serbien. Men om han är här så skulle Kostunica kunna lämna ut honom. Det är jag övertygad om. Men Kostunica har inte samma inställning som jag och Djindjic hade. Vi utlämnade Milosevic. Just like that, säger han och knäpper med fingrarna.

Det var på morgonen den 28 juni som Zoran Djindjic i hemlighet samlade sin serbiska regering, däribland Živković som då var vice premiärminster. De enades om att Milošević, som då satt i förvar i ett fängelse i Belgrad skulle utlämnas. Senare samma kväll hämtades ex-presidenten av serbisk polis, han flögs med helikopter till en amerikansk militärflygplats i Tuzla och direkt vidare till Haag. Vojislav Kostunica, då Jugoslaviens president och motståndare till att lämna ut Milosevic till Haag-tibunalen, underrättades aldrig. Den federala jugoslaviska polisen eller militären kopplades aldrig in .

– Kostunica har aldrig haft några problem med Milošević eller Mladić. Däremot har han problem med vad de lämnat efter sig, säger Živković.

Tuesday, June 06, 2006

Reaktioner på boken

Reportageboken Till mänsklighetens försvar som lanserades för ett par veckor sedan har fått ett mycket positivt bemötande.

Studio Ett i P1 direktsände en författarintervju i samband med lanseringen, vilken i sin tur besöktes av ett 70-tal inbjuda gäster. Ett flertal organisationer och arrangemang har bokat föredrag och exemplar av boken och Göteborgs centrala skolbibliotek har köpt in tre klassuppsättningar. De traditionella boklådorna har också börjat inkomma med sina beställningar. Mer beställningsinformation finns på www.tillmansklighetensforsvar.se.

Hittills har boken recenserats i NSD och Helsingborgs Dagblad. Ett utdrag:

"I den ambitiösa reportageboken Till mänsklighetens försvar skissar journalisterna Görrel Espelund och Andreas Karlsson med start i Nürnbergrättegångarna den utveckling som lett fram till att Taylor nu kan straffas. Även om författarnas inställning i grund och botten är att utvecklingen av den internationella rättsapparaten är av godo, så undviker de inte problemen."
Petter Larsson i Helsingborgs Dagblad.

Monday, April 03, 2006

Charles Taylor till Specialdomstolen

En av världens mest eftersökta personer, Charles Taylor, lämnades den 29 mars över till Specialdomstolen i Sierra Leone (SCSL). Taylor står åtalad för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under inbördeskriget i Sierra Leone.

Det var länge osäkert om Taylor någonsin skulle ställas till svars för de brott som han misstänks för. Till och med när Nigeria hade gått med på att utlämna den forne liberianske presidenten till Liberia – lyckades Taylor spela sina efterföljare ett sista spratt.

Han försvann från den lyxvilla i Nigeria där han suttit i asyl sedan 2003, men greps senare när han var på väg att passera gränsen till Kamerun. Samma dag, den 29 mars, flögs han via Liberia till Sierra Lenoes huvdstad Freetown.

Att Charles Taylor nu är gripen är en stor seger för domstolen. SCSL har tidigare stått inför problemet att fyra av de 13 åtalade har antingen varit döda eller på fri fot.

Gripandet av Taylor – och den förestående rättegången – är ytterligare ett bevis på att forna stats- och regeringschefer inte längre kan åtnjuta åtalsimmunitet.

I ett försök att strama upp och fokusera rättegången har det ursprungliga åtalet krympts från 17 till 11 punkter. Möjligen en lärdom som SCSL har dragit från systertribunalerna ICTY och ICTR.

Vidare diskuteras nu om domstolsförhandlingarna ska hållas i Haag i stället för Freetown på grund av säkerhetsskäl. Taylor har fortfarande stort inflytande i regionen och en rättegång mot honom kan påverka den mycket sköra freden i Sierra Leone och Liberia.

Rättegången kommer däremot inte att kunna överföras till den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) eftersom brotten som Taylor är anklagad för begicks före 2002. Skulle en rättegång äga rum i Haag, kommer denna att hållas inom ramarna för SCSL:s jurisdiktion.

Saturday, March 11, 2006

Vad betyder Milosevics död?

I samband med Slobodan Miloševićs död tidigare idag hamnar FN-tribunalen i Haag återigen i sökarljuset. Den plötsliga händelsen aktualiserar frågor om tribunalens effektivitet och legalitet. Det sätter press på Seriben vad gäller att finna och utlämna den eftersökte Ratko Mladić och den ställer inte minst frågan om offrens upprättelse på sin spets.

Förutom en uttömmande genomgång av Fallet Milošević kommer Till mänsklighetens försvar, som släpps i april, att innehålla en analys av vad Slobodan Milošević död betyder för Haag-tribunalen, för internationell straffrätt och för alla tusentals offer från krigen på Balkan. Vi talade idag med Slobodan Miloševićs försvarsadvokat Steven Kay som i boken kommer att ge sin syn på hur rättegången fick sitt slut och vad hans kliets död betyder i ett större perspektiv. Till mänsklighetens försvar innehåller även intervjuer med bland andra mannen som lade grunden för åtalet mot Milošević, tidigare chefsåklagaren Richard J. Goldstone.

Thursday, March 09, 2006

Nu kommer "Till mänsklighetens försvar"

Den 25 april släpps boken Till mänsklighetens försvar – Iakttagelser av krigsbrott, tribunaler och försoning, skriven av journalisterna Görrel Espelund och Andreas Karlsson. Det är en reportagebok som diskuterar de brännande aktuella frågor om rättvisa och försoning som dyker upp i samband med snart sagt varje större konflikt där övergrepp på den humanitära rätten begås. Vad är folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten? Vem ska ansvara för att de som gör sig skyldiga till dessa brott döms? Och vem ska se till att offren får upprättelse – om det ens är möjligt?

Till mänsklighetens försvar tar med journalistikens medel med läsaren på en resa. Boken rör sig mellan juridiska processer, intervjuer med den internationella straffrättens främsta företrädare, och den verklighet som råder för människorna i de länder där folkmord och krigsförbrytelser har trasat sönder tillvaron. Försök att skipa rättvisa i nationella och internationella instanser ställs mot offrens tankar och funderingar; på gräsrotsnivå är försoning inte alltid lika självklar i praktiken som den framstår i teorin.

Nedan finns en översikt över bokens innehåll. Läs mer om den och beställ ditt exemplar på www.tillmansklighetensforsvar.se.

Författarna: Görrel Espelund har rapporterat från den afrikanska kontinenten sedan 1994. Hon har bland annat specialiserat sig på utvecklingsfrågor och mänskliga rättigheter. Andreas Karlsson har bevakat rättegångarna vid FN-tribunalen i Haag och rapporterat från Balkan och Östeuropa. Båda författarna är knutna till Frilansgruppen Textverk i Göteborg. Läs mer på www.textverk.se.

Bokens förord är skrivet av Lennart Aspegren, tidigare domare vid Rwanda-tribunalen och undergeneralsekreterare i FN.

Kapitelöversikt:

1. Fallet Milosevic.
Rättegången mot Slobodan Milošević, vid FN-tribunalen i Haag är en av de mest uppmärksammade rättsprocesserna i historien. Den har ställt formerna för den internationella rättvisan på sin spets, inte minst vad gäller legitimitet och legalitet. Dessa frågor diskuteras och blandas med återbesök på platser som Sarajevo och Srebrenica och samtal med människorna där om hur de ser på den rättvisa som skipas å deras vägnar.

2. Begreppen myntas
Ambitionen att åtala och döma internationella krigsförbrytare runtom i världen har sitt ursprung i Nürnberg-processerna efter andra världskriget. I en historisk överblick sätts dagens krigstribunaler in i sitt sammanhang.

3. Folkmordet
Under ett hundra dagar 1994, mördades 937 000 rwandier i ett planerat folkmord. Ett av de grövsta i modern tid. FN-tribunalen i Arusha arbetar med att utreda de ohyggliga brott som begicks då, men brottas med ett stort problem: om rättvisa ska skipas så måste den synas och kännas för de drabbade. Läsaren får möta såväl misstänkta folkmördare, som människorna i byarna i Rwanda, och höra dem ge sin syn på rättvisa och försoning.

4. Ofattbara åtalspunkter
Brott mot krigets lagar, folkmord och brott mot mänskligheten. För att förstå de till synes obegripliga åtalspunkterna som är aktuella i det här sammanhanget krävs en del tankemöda. Vad är "krigets lagar"? Vad är ett "folk"? Vad är "mänskligheten"? Går det att föra krig utan att göra sig skyldig till någon av dessa åtalspunkter? Och hur bevisar man att dessa brott har begåtts?

5. Mot en ny rättvisa
Den permanenta, internationella brottmålsdomstolen, ICC, inrättades i juni 2002 efter att 90 länder ratificerat dess stadgar. Vägen dit har varit lång och fortfarande har långtifrån alla frågetecken rätats ut. Många av det internationella samfundets viktigaste länder är inte med på tåget, och strikta stadgar reglerar manöverutrymmet. Så vilken räckvidd och slagkraft har ICC – egentligen?

6. Den amerikanska vägen
USA har genom historien spelat en mycket viktig roll för upprätthållandet av den humanitära rätten. Landet har också en historia av flagranta brott mot densamma. På senare år har USA bland annat profilerat sig som en av den nya internationella brottmålsdomstolens mest styvnackade motståndare. Varför? Vad är man rädd för? Hur motiverar USA för omvärlden att man vägrar ställa upp bakom ICC? Vad skulle hända om USA samarbetade med ICC?

7. Sanning utan rättegång
Sydafrika valde att söka sanningen genom frivillighet, efter apartheidregimens fall. Offer och förbrytare inbjöds att berätta om brott som begåtts. De som brutit mot de mänskliga rättigheterna, men som valde att tala om hela sanningen, belönades med amnesti. De som inte trädde fram löper fortfarande risk att åtalas. En lång rad länder har valt en liknande väg. Men en frivillig sanning är sällan hela sanningen. Ändå kan en del av sanningen vara att föredra framför total tystnad. Räcker en sanningskommission för att offren ska få upprättelse?

8. Det Västafrikanska experimentet
Efter inbördeskriget i Sierra Leone, upprättade landet både en sanningskommission och en FN-stödd krigsförbrytartribunal. Det internationella och det lokala rättsväsendet skulle samarbeta. Men den inbördes relation har inte alltid varit glasklar och det har ställt till problem och skapat misstro och osäkerhet bland de som kommissionen och tribunalen ska tjäna. Vem ska åtalas och var? Varför tillåts många av de fotsoldater som utförde handlingarna gå fria och hur ska de någonsin kunna återintegreras bland de drabbade?

Thursday, February 23, 2006

Förhandsboka Till mänsklighetens försvar

För närvarande pågår de sista sättnings- och korrekturomgångarna av Till mänsklighetens försvar. Boken kommer att lanseras den 25 april vid en tillställning i Göteborg, och dagen därpå i Stockholm. Hör av er för mer information: info@textverk.se

Passa också på att redan nu förhandsbeställa boken, eller reservera recensionsexemplar. Besök: www.tillmansklighetensforsvar.se, för ytterligare upplysningar.