Rwandatribunalen är, liksom Jugoslavientribunalen och den Internationella brottmålsdomstolen i Haag, ett bevis för att världssamfundet inte längre tolererar straffrihet för brott som folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
Ingen ska längre åtnjuta immunitet på grund av sin rang eller titel och med gårdagens domar har över 35 ledare dömts för sin delaktighet i folkmordet i Rwanda. Bland de dömda finns journalister, militärer, präster, borgmästare och en premiärminister.
Men Rwandatribunalens mandat är begränsat. Tribunalen ska endast utreda brott under 1994 och dess uppgift är att endast pröva de högsta samhällsledarna, inte fotfolket.
Rwandatribunalen ska också, enligt FN-resolutionen, bidra till den nationella försoningen i landet.
Men försoning måste komma inifrån, det kan aldrig tvingas på en nation utifrån. Det är därför tveksamt hur mycket försoning som domen mot Bagosora bidrar med. Rwandierna själva brukar framhäva de egna traditionella domstolarna, gacaca, som ett mer påtagligt sätt att nå försoning.
Gacaca bygger på byinvånarnas deltagande under förhöret av den misstänkte och leds av specialutbildade gacacadomare.
--