Tuesday, June 16, 2009

Försoning och sanning i norra Uganda

Det är lätt att se på kränkningar av mänskliga
rättigheter och brott mot mänskligheten i ett
utifrån perspektiv och veta att de ansvariga för
dessa måste ställas inför domstol. Det blir
betydligt mer komplicerat när man talar med
folket som har lidit under dessa människor. Under
våra dagar i Gulu, norra Uganda hade vi många
intressanta diskussioner med folk som utstått
LRA:s attacker - men som inte nödvändigtvis var
intresserade av att ledaren Joseph Kony ställs
inför rätta vid ICC i Haag.

Ett första argument är att Haag ligger för långt
bort, det blir svårt för de drabbade att "äga"
processen, det blir en rättvisa som inte berör
dem.
Ett andra argument är att om Kony ska till ICC,
så borde även arméns misstänkta övergrepp
undersökas och rannsakas.
Sedan talar vi traditionell rättvis gentemot
internationell rätt. I det traditionella
afrikanska samhället handlar det inte bara om att
bevisa vem som gjort rätt och fel - det handlar
om att diskutera sig fram till hur vi bäst kan
leva tillsammans igen. För att leva tillsammans
måste vi. Med ceremonier, kompensation, sanning
och erkännande välkomnas de före detta rebellerna
tillbaka till samhället igen. Så är det med de
flesta av dem som återvänt från bushen, så skulle
det kunna bli med Kony.

Det alla är överrens om är ett: med Kony kvar i
bushen vågar ingen lita på freden.

LRA härjar nu i södra Sudan och östra
Kongo-Kinshasa. Folket i norra Uganda vet vad det
innebär. Men nu när freden kommit hit måste nästa
steg tas.

De som arbetar med frågorna om fred och rättvisa,
har nu börjat diskutera hur man bäst angriper
sanningen. Många vill berätta vad som hänt. Många
vill hedra sina döda genom att berätta. Andra
vill veta. En del vill bara tiga.

Vems sanning ska berättas och hur vet vi att
detta är sanningen, frågar sig samordnaren för de
religiösa ledarna i Gulu. Återigen måste vi
ställa oss frågan vem äger sanningen - och är vi
redo att lyssna till den och berätta?

Folket i norra Uganda har fått fred. De har
återvänt till sina byar och försöker bygga ett
nytt liv ur ingenting. Regnen har inte kommit och
skörden är mindre än väntat. De är hungriga.
Deras första kamp är att överleva. Därefter
kommer de filosofiska frågorna om sanning,
rättvisa, skuld och försoning.

Kanske fungerar det ändå att låta de före detta
barnsoldaterna rena sina brott genom att trampa
på ägget och sedan fortsätta i livet?
--