Hjärnan bakom folkmordet dömd

I går föll domen - livstids fängelse - mot Théoneste Bagosora vid Rwandatribunalen. Bagosora är den som utpekas som hjärnan bakom folkmordet och domen är en av de viktigaste i tribunalens historia. För första gången har någon dömts för att ha organiserat och planlagt folkmordet. Men frågan är om utfallet bidrar till försoning.

I en artikel i dagens Sydsvenskan (papperstidningen) analyserar jag domen. Texten kommer att publiceras här om ett par dagar. I ett tidigare inlägg här på bloggen berättar jag om mitt eget möte med Théoneste Bagosora, vid Rwandatribunalen 2005.

Rusesabagina vs. Kagame

Nyligen träffade vi, den "verklige" hotelldirektören bakom
filmkaraktären i Hotel Rwanda. Paul Rusesabagina
var manager för Hotel des Mille Collines 1994 och
gav 1 200 dödsdömda skydd undan folkmordet. De
gömde sig på hotellet och Paul Rusesabagina har
av omvärlden setts som en hjälte.

Men i hemlandet Rwanda är han en kontroversiell
person och även internationellt börjar hans
historia ifrågasättas. Linda Melvern poängterar i
sin nya bok att de tunisiska FN-soldaterna
utanför hotellet var de verkliga hjältarna. Det
var de som höll milisen och militären borta.

Mötet med Rusesabagina var bitvis fascinerande,
bitvis störande. Rusesagabagina drev uppenbart en
egen kampanj mot den sittande regeringen och
blandade friskt fakta med fiktion. Vems ärenden
han går för att måla en annan bild av Rwanda än
den vi själva bevittnade i mars, är svårt att
veta.

Vid närmare granskning framkom att Rwandas
president Paul Kagame och hotelldirektör
Rusesabagina under flera års tid, har utkämpat en
bitter fejd. Presidenten och hans anhängare gör
allt för att få Rusesabagina att framstå som en
lögnare och opportunist. Någon som blivit rik på
sin falska hjältegloria. Rusesabagina i sin tur
försöker svartmåla Kagame och anklagar honom för
krigsförbrytelser och för att vara en person som,
istället för att bejaka försoning, sår nytt hat
mellan folkgrupperna.

Vems är sanningen? Vem äger historien? Och vilket
politiskt spel ligger egentligen bakom fejden
mellan Rusesabagina och Kagame?

--

Begreppet folkmord fyller 60 år

I dagarna fyller folkmordskonventionen 60 år. Det sker lite i skuggan av att den betydligt mer kända FN-deklarationen om mänskliga rättigheter fyller lika många år.

Det är synd, eftersom folkmordsbegreppet och själva konventionen behöver diskuteras. Det finns nämligen två problem med användningen av "folkmord": att ordet används för ofta och att det används för sällan. I en artikel på kultursidan i dagens Göteborgs Posten utvecklar jag resonemanget.

Jag drar även paralleller till fallet Kambodja, som vi för närvarande gör ett stort researchjobb för på uppdrag av Forum för levande historia. Kambodja är ett av de grymaste folkmord som inte är ett folkmord. I artikeln förklaras varför.

Nytt reviderat kapitel

Inför Bok&Bibliotek i Göteborg har vi på förlagets uppmaning reviderat slutkapitlet till Till mänsklighetens försvar. Det nya kapitlet följer med boken vid köp direkt från förlaget, och kan annars laddas ner genom att klicka här, eller i listan till höger.

Ett välkommet besked

Gripandet av Radovan Karadzic i slutet av sommaren var lika oväntat som välkommet. Inte minst är det en behövlig injektion för ICTY, vars verksamhet gått lite i stå sedan Slobodan Milosevics död för två och ett halvt år sedan.

När beskedet om gripandet kom befann vi oss på väg till New York, men jag hann lämna en kortare analys av händelsen till Göteborgs-Posten. Läs den här.

Återupptagning

Vi har för avsikt att återuppta rapporterandet via den här bloggen nu under hösten. Som antytts så finns en hel del händelser att kommentera och fördjupa sig i. Gripandet av Radovan Karadzic och den stundande rättegången förstås. De interna stridigheterna på ICC, vilka bland annat involverat svenske Christian Palme, tidigare anställd på domstolen. I Arusha närmar sig avgörandet i rättegången mot Théoneste Bagosora. Vi ska försöka beta av dessa och andra frågor allt eftersom den närmaste tiden.

Tillfälligt uppehåll

På grund av en händelserik vår och sommar har den här bloggen haft uppehåll en tid. Det har varit nödvändigt av tidsskäl, men samtidigt beklagligt eftersom det funnits flera saker som borde ha föranlett kommentarer och granskning. Nu senast handlar det om gripandet av Radovan Karadzic i Serbien, men även arbetet vid ICC i Haag skulle kräva en uppdatering.

Vi arbetar för närvarande med att försöka sammanställa ett antal kommentarer och vi hoppas kunna återuppta bloggandet på denna plats inom kort.