Orden ekade någonstans i bakhuvudet på mig när jag i förmiddags skakade hand med den man som de facto ledde Rwanda under folkmordets dagar. Théoneste Bagosora var kort, korpulent och oklanderligt klädd. Hans handslag slappt.
Två dagar före vårt möte hade hans försvar vid Rwandatribunalen (ICTR) inletts. I sitt inledningsanförande skyllde försvarsadvokaten Raphael Constant massakrerna 1994, på kriget mellan den dåvarande regeringen och RPF-rebellerna. Samtidigt som han påpekade att endast personer från den förlorande sidan åtalats.
– Vad vi ser här är segrarens rättvisa. Åklagaren är beroende av samarbetet med Rwanda och han har gjort sitt val. Därför är vi alla den rwandiska regimens gisslan, sa Raphael.
Théoneste Bagosora har förklarat sig icke-skyldig och gör sig inga illusioner om en – i hans ögon – rättvis dom. Men han vill "förklara sig".
– Han anser det helt normalt att internationella samfundet vill utreda varför så många dog i Rwanda 1994. För Bagosora är detta en sak mellan honom och historien, sa Constant då jag träffade honom i Arusha.
Den norske domaren och presidenten för ICTR, ser med tillförsikt på processen. När han tar emot på sitt kontor är det redan sent på dagen. Det har varit en lång dag i rättssalen, men Erik Møse tar sig ändå tid. Han är en noggrann och uppmärksam lyssnare. Han svarar detaljerat på frågorna och jag förstår snart varför alla vid ICTR endast har lovord att säga om presidenten. Det finns ett genuint intresse hos Erik Møse.
– Det som varit viktigast hittills är att ICTR var den första tribunalen i världen att definiera och döma någon för folkmord, efter det att folkmordskonventionen trädde i kraft (1951).
– Det är också första gången som en domstol har slagit fast att systematisk våldtäkt kan vara del av folkmord, första gången som en tribunal avkunnat en dom mot en statsminister som har förklarat sig skyldig till folkmord. Och första gången som någon har dragit gränsen mellan yttrandefrihet och uppvigling till folkmord, säger Møse.
No comments:
Post a Comment