– Jag tror att makthavare är uppriktiga när de säger ”aldrig mer ska vi tillåta krigsbrott och folkmord”, men det är ett olyckligt ordval. Vi ska inte tro att vi kan skapa garantier för att grymheter, som förintelsen eller folkmordet i Rwanda, ska hända igen. Det kan komma att hända igen, men vi måste anstränga oss och vi måste vara medvetna om faran.
Det säger före detta statsministern och tillika FN-utredaren Ingvar Carlsson som jag tidigare idag samtalade med om hans erfarenheter och synpunkter från att ha utrett FN:s ansvar för att inte folkmordet i Rwanda stoppades. Den rapport han skrev, på uppdrag av FN, har nu närmare sex år på nacken men är fortfarande aktuell, som ett dokument över det internationella samfundets oförmåga att agera i tid.
Ingvar Carlsson säger att han tror att vi idag är bättre rustade om en en situation som den i Rwanda 1994 skulle uppstå igen. Men personligen vill han se en än starkare beredskap, gärna i form av en permanent styrka under FN-ledning som kan stå redo att ingripa när situationen så kräver. Hade man haft det i Rwanda så hade folkmordet antagligen kunnat förhindras, säger han.
– Men, tillägger han, det krävs också en politisk vilja att göra något. Bristen på just politisk vilja att ingripa anser jag var en av de viktigaste faktorerna till att inget gjordes för att stoppa folkmordet i Rwanda, trots att förhållandevis små resurser hade krävts. Jämför det med Irak där det fanns en stark politisk vilja att intervenera, trots att det skulle bli oerhört kostsamt. Skillnaden förklaras förstås av ekonomiska motiv, det vill säga det beror på oljan. Men vi måste komma dithän att vi tycker att det är värt att ingripa för att skydda mänskliga rättigheter som sådana.
