Kritik när dödsdomen mot Hussein kvarstår

Medan stora delar av västvärlden firade jul i helgen avslog Iraks Speciella Tribunal i Bagdad Saddam Husseins överklagan av dödsdomen mot honom. Den kommer nu därför att verkställas inom 30 dagar, i enlighet med landets lagar. USA hyllade omedelbart domstolens beslut medan EU kräver att dödsdomen inte verkställs.

Att USA hyllar domen är ingen överraskning. I och med dödsdomen blir det ingen fortsättning på rättegången och därmed slipper världen få höra Saddam Hussein berätta om hur han byggt upp sin krigsapparat med amerikansk hjälp – under kriget mot Iran – den krigsapparat som sedan använts för att begå de grymma övergrepp han står åtalad för och alltså även funnits skyldig till.

Jämte EU har en rad människorättsorganisationer, till exempel Human Rights Watch, med rätta uttryckt stark kritik mot hur hela rättegången mot Saddam Hussein har genomförts och avslutats. Det handlar inte om den åtalades eventuella skuld, om den är det få som tvivlar, men det handlar om en regelvidrig process som inte lever upp till internationell straffrättslig standard och vars legitimitet därför måste ifrågasättas. Det handlar också om att det utdömda dödsstraffet nu sätter stopp för sanningssökandet i en rad andra fall av grova övergrepp, bland annat de mot kurder i Irak.

Vi har tidigare skrivit om kritiken mot rättegångsförfarandet, läs mer här.

"Försoning är möjlig , om alla tar ansvar"

Försoning och förlåtelse är möjlig, men det är upp till vara och en att förverkliga detta. När tillräckligt många människor rör sig åt samma håll, kommer det till slut att inträffa ett paradigmskifte. Men än har Sydafrika inte försonats, även om jag tror att det nu är möjligt och folk kan själva ta chansen och bli en del av denna resa. Om de vill.

Yvette Hardie är producent för teaterpjäsen Truth in Translation, en nyskriven pjäs som hade premiär i Rwandas huvudstad Kigali i augusti och som kommer på turné i Sverige i vår. Pjäsen handlar om en grupp översättare som arbetade vid landets Sanningskommission. Till skillnad från alla andra sydafrikaner kunde de aldrig vända bort blicken. Istället berättade de hela tiden två sidor av samma händelse ­ offret och förövarens. Och ställdes oupphörligen inför frågan: vad är sanning?

På ett individuellt plan är det ofta inte ens möjligt att förlåta och det måste också respekteras. Ett första steg mot en förlåtelseprocess är att kunna få berätta sin historia. Och att någon annan lyssnar på den. Det är detta som Sanningskommissionen gjorde för Sydafrika, säger Yvette Hardie.

Problemet är när folk ser på kommissionen som om denna i sig skulle kunna skapa försoning. När de inser att den inte har gjort det, anser de att den har misslyckats.

Men dessa människor förstår inte att Sanningskommissionen i sig aldrig skulle kunna uppnå en nationell försoning. Den öppnade dörren för oss, det var början på något nytt. Truth in Translation ger åskådarna en möjlighet att än en gång ta itu med frågor om ansvar, förlåtelse och försoning.