Sista domen i Freetown

Special domstolen för Sierra Leone (SCSL)
förkunnade nyligen den sista domen i Sierra
Leones huvudstad Freetown.

Tre före detta ledarna för RUF (Revolutionary
United Front), bland annat Issa Sesay, fälldes
tidigare i år för brott mot mänskligheten och
krigsförbrytelser. Domarna överklagades, men den
26 oktober meddelade rätten att strafftiden på 52
år, 40 år och 25 år ska ligga fast.

Detta var första gången som någon dömts i en
internationell domstol för brottet
tvångsäktenskap som ett brott mot mänskligheten
och för att ha angripit FN-styrkor. De tre
ledarna dömdes också bland annat för att ha
rekryterat barnsoldater.

I och med domen, avslutar SCSL nu sitt arbete i
Freetown. Domstolen fortsätter dock den pågående
rättegången mot Liberias före detta president
Charles Taylor. Av säkerhets skäl har rättegången
flyttats till Internationella brottmålsdomstolens
lokaler i Haag.
--

Kritiserad utställning om Kambodja

Massmordet i Kambodja under Röda khmererna på 1970-talets andra hälft är återigen på tapeten - den här gången i en hårt kritiserad utställning, "Middag med Pol Pot", i regi av den statliga myndigheten Forum för levande historia.

Att grymma brott begicks i Kambodja under Röda khmererna styre går inte att blunda för. Omkring en miljon människor dog under den här perioden; de mördades, svalt ihjäl och insjuknade. Att det om man ska vara nogräknad inte handlade om ett folkmord är mest av akademisk betydelse (något som jag skrivit mer om här). För faktum kvarstår: Kambodja saknar idag en hel generation. I varje familj och släkt saknas mammor och pappor, far- och morföräldrar. Landet hemsöks av detta sitt förflutna, samtidigt som man är fullt upptagen med att försöka gå vidare och bygga en ny framtid.

I Sverige är fallet Kambodja laddat. En svensk delegation bestående av fyra mycket vänsterorienterade unga personer besökte landet under Röda khmerernas styre. De träffade ledaren Pol Pot och de reste runt i landet. Och de åkte hem och rapporterade om ett i huvudsak väl fungerande kommunistiskt samhälle. Nu har en av dessa svenskars berättelse blivit en utställning, som avtäcktes i Forum för levande historias lokaler i Gamla stan i förrgår.

Gunnar Bergström har sedan många år medgivit att han och hans medresenärer borde ha förstått att allt inte stod rätt till i Kambodja. Och han har klätt sig i säck och aska över det ansvar han anser vilar på sina och kamraternas axlar över att de inte förmådde inse och rapportera om vad som pågick.

Angreppen på utställningen och inte minst på Forum för Levande historia och generaldirektör Eskil Franck, kommer inte minst från en av dessa medresenärer, Jan Myrdal. Debatten kan bland annat följas på debattsidan Newsmill. En annan kritiker är mycket insatte journalisten och författaren Peter Fröberg Idling som levererar några svidande synpunkter i gårdagens Dagens Nyheter. Han ställer bland annat frågan om en svensk myndighet ska ägna sig åt att utmåla ostraffade medborgare som allmänt klandervärda, och funderar över om det skulle kunna hända på någon annan myndighet. Frågan är helt klart befogad. Dessutom måste man nog konstatera att när till och med företrädare för Timbro rycker ut till Jan Myrdals försvar, så börjar onekligen varningsklockorna ringa.

Fotonot: Vi reste för två år sedan runt i Kambodja, som en förlängning på boken Till mänsklighetens försvar, och rapporterade till ett antal svenska och nordiska tidningar. Vi har även i ett initialt skede bidragit med viss textresearch till Forum för levande historias utställning; beträffande bland annat vad svenska tidningar skrev under åren då Röda khmererna satt vid makten, samt forskningsläget kring Röda khmererna. Detta bör redovisas i sammanhanget.

Försoning och sanning i norra Uganda

Det är lätt att se på kränkningar av mänskliga
rättigheter och brott mot mänskligheten i ett
utifrån perspektiv och veta att de ansvariga för
dessa måste ställas inför domstol. Det blir
betydligt mer komplicerat när man talar med
folket som har lidit under dessa människor. Under
våra dagar i Gulu, norra Uganda hade vi många
intressanta diskussioner med folk som utstått
LRA:s attacker - men som inte nödvändigtvis var
intresserade av att ledaren Joseph Kony ställs
inför rätta vid ICC i Haag.

Ett första argument är att Haag ligger för långt
bort, det blir svårt för de drabbade att "äga"
processen, det blir en rättvisa som inte berör
dem.
Ett andra argument är att om Kony ska till ICC,
så borde även arméns misstänkta övergrepp
undersökas och rannsakas.
Sedan talar vi traditionell rättvis gentemot
internationell rätt. I det traditionella
afrikanska samhället handlar det inte bara om att
bevisa vem som gjort rätt och fel - det handlar
om att diskutera sig fram till hur vi bäst kan
leva tillsammans igen. För att leva tillsammans
måste vi. Med ceremonier, kompensation, sanning
och erkännande välkomnas de före detta rebellerna
tillbaka till samhället igen. Så är det med de
flesta av dem som återvänt från bushen, så skulle
det kunna bli med Kony.

Det alla är överrens om är ett: med Kony kvar i
bushen vågar ingen lita på freden.

LRA härjar nu i södra Sudan och östra
Kongo-Kinshasa. Folket i norra Uganda vet vad det
innebär. Men nu när freden kommit hit måste nästa
steg tas.

De som arbetar med frågorna om fred och rättvisa,
har nu börjat diskutera hur man bäst angriper
sanningen. Många vill berätta vad som hänt. Många
vill hedra sina döda genom att berätta. Andra
vill veta. En del vill bara tiga.

Vems sanning ska berättas och hur vet vi att
detta är sanningen, frågar sig samordnaren för de
religiösa ledarna i Gulu. Återigen måste vi
ställa oss frågan vem äger sanningen - och är vi
redo att lyssna till den och berätta?

Folket i norra Uganda har fått fred. De har
återvänt till sina byar och försöker bygga ett
nytt liv ur ingenting. Regnen har inte kommit och
skörden är mindre än väntat. De är hungriga.
Deras första kamp är att överleva. Därefter
kommer de filosofiska frågorna om sanning,
rättvisa, skuld och försoning.

Kanske fungerar det ändå att låta de före detta
barnsoldaterna rena sina brott genom att trampa
på ägget och sedan fortsätta i livet?
--

ICC:s första rättegång

På måndag den 26 januari är inleds en historisk rättegång i Haag. Då ska Internationella brottmålsdomstolen, ICC, inleda sitt allra första rättsmål. På den åtalades bänk sitter Thomas Lubanga. Rebelledare från nordöstra Kongo-Kinshasa, anklagad för att ha rekryterat barnsoldater och tvingat dem ut i strid.

Rättegången skulle egentligen ha påbörjats för sju månader sedan, i juni 2008. Men då fick alla vi journalister på plats vända hem igen – utan att ha bevittnat detta historiska ögonblick. Anledningen var att åklagaren undanhållit bevis för försvaret. Domstolen ansåg att rättvisan äventyrades och blåste av förhandlingarna.

Sedan har turerna gått fram och tillbaka, Thomas Lubanga har suttit kvar i häktet. Människorättsorganisationer har vittnat om besvikelse i Kongo. Hur är det möjligt att rättvisan kan ta så lång tid? Men på måndag är det alltså dags. Sju år efter det att den inrättades inleder världens första internationella krigsförbrytartribunal sin allra första rättegång.