Nu kommer "Till mänsklighetens försvar"

Den 25 april släpps boken Till mänsklighetens försvar – Iakttagelser av krigsbrott, tribunaler och försoning, skriven av journalisterna Görrel Espelund och Andreas Karlsson. Det är en reportagebok som diskuterar de brännande aktuella frågor om rättvisa och försoning som dyker upp i samband med snart sagt varje större konflikt där övergrepp på den humanitära rätten begås. Vad är folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten? Vem ska ansvara för att de som gör sig skyldiga till dessa brott döms? Och vem ska se till att offren får upprättelse – om det ens är möjligt?

Till mänsklighetens försvar tar med journalistikens medel med läsaren på en resa. Boken rör sig mellan juridiska processer, intervjuer med den internationella straffrättens främsta företrädare, och den verklighet som råder för människorna i de länder där folkmord och krigsförbrytelser har trasat sönder tillvaron. Försök att skipa rättvisa i nationella och internationella instanser ställs mot offrens tankar och funderingar; på gräsrotsnivå är försoning inte alltid lika självklar i praktiken som den framstår i teorin.

Nedan finns en översikt över bokens innehåll. Läs mer om den och beställ ditt exemplar på www.tillmansklighetensforsvar.se.

Författarna: Görrel Espelund har rapporterat från den afrikanska kontinenten sedan 1994. Hon har bland annat specialiserat sig på utvecklingsfrågor och mänskliga rättigheter. Andreas Karlsson har bevakat rättegångarna vid FN-tribunalen i Haag och rapporterat från Balkan och Östeuropa. Båda författarna är knutna till Frilansgruppen Textverk i Göteborg. Läs mer på www.textverk.se.

Bokens förord är skrivet av Lennart Aspegren, tidigare domare vid Rwanda-tribunalen och undergeneralsekreterare i FN.

Kapitelöversikt:

1. Fallet Milosevic.
Rättegången mot Slobodan Milošević, vid FN-tribunalen i Haag är en av de mest uppmärksammade rättsprocesserna i historien. Den har ställt formerna för den internationella rättvisan på sin spets, inte minst vad gäller legitimitet och legalitet. Dessa frågor diskuteras och blandas med återbesök på platser som Sarajevo och Srebrenica och samtal med människorna där om hur de ser på den rättvisa som skipas å deras vägnar.

2. Begreppen myntas
Ambitionen att åtala och döma internationella krigsförbrytare runtom i världen har sitt ursprung i Nürnberg-processerna efter andra världskriget. I en historisk överblick sätts dagens krigstribunaler in i sitt sammanhang.

3. Folkmordet
Under ett hundra dagar 1994, mördades 937 000 rwandier i ett planerat folkmord. Ett av de grövsta i modern tid. FN-tribunalen i Arusha arbetar med att utreda de ohyggliga brott som begicks då, men brottas med ett stort problem: om rättvisa ska skipas så måste den synas och kännas för de drabbade. Läsaren får möta såväl misstänkta folkmördare, som människorna i byarna i Rwanda, och höra dem ge sin syn på rättvisa och försoning.

4. Ofattbara åtalspunkter
Brott mot krigets lagar, folkmord och brott mot mänskligheten. För att förstå de till synes obegripliga åtalspunkterna som är aktuella i det här sammanhanget krävs en del tankemöda. Vad är "krigets lagar"? Vad är ett "folk"? Vad är "mänskligheten"? Går det att föra krig utan att göra sig skyldig till någon av dessa åtalspunkter? Och hur bevisar man att dessa brott har begåtts?

5. Mot en ny rättvisa
Den permanenta, internationella brottmålsdomstolen, ICC, inrättades i juni 2002 efter att 90 länder ratificerat dess stadgar. Vägen dit har varit lång och fortfarande har långtifrån alla frågetecken rätats ut. Många av det internationella samfundets viktigaste länder är inte med på tåget, och strikta stadgar reglerar manöverutrymmet. Så vilken räckvidd och slagkraft har ICC – egentligen?

6. Den amerikanska vägen
USA har genom historien spelat en mycket viktig roll för upprätthållandet av den humanitära rätten. Landet har också en historia av flagranta brott mot densamma. På senare år har USA bland annat profilerat sig som en av den nya internationella brottmålsdomstolens mest styvnackade motståndare. Varför? Vad är man rädd för? Hur motiverar USA för omvärlden att man vägrar ställa upp bakom ICC? Vad skulle hända om USA samarbetade med ICC?

7. Sanning utan rättegång
Sydafrika valde att söka sanningen genom frivillighet, efter apartheidregimens fall. Offer och förbrytare inbjöds att berätta om brott som begåtts. De som brutit mot de mänskliga rättigheterna, men som valde att tala om hela sanningen, belönades med amnesti. De som inte trädde fram löper fortfarande risk att åtalas. En lång rad länder har valt en liknande väg. Men en frivillig sanning är sällan hela sanningen. Ändå kan en del av sanningen vara att föredra framför total tystnad. Räcker en sanningskommission för att offren ska få upprättelse?

8. Det Västafrikanska experimentet
Efter inbördeskriget i Sierra Leone, upprättade landet både en sanningskommission och en FN-stödd krigsförbrytartribunal. Det internationella och det lokala rättsväsendet skulle samarbeta. Men den inbördes relation har inte alltid varit glasklar och det har ställt till problem och skapat misstro och osäkerhet bland de som kommissionen och tribunalen ska tjäna. Vem ska åtalas och var? Varför tillåts många av de fotsoldater som utförde handlingarna gå fria och hur ska de någonsin kunna återintegreras bland de drabbade?