Domen mot Bagosora

Domen mot Théoneste Bagosora är en av de viktigaste i Rwandatribunalens historia. För första gången har någon dömts för att ha organiserat och planlagt folkmordet. Men frågan är om utfallet bidrar till försoning.

Théoneste Bagosoras var mannen som hade den verkliga makten i landet sedan president Juvénal Habyarimanas flygplan skjutits ner den 6 april 1994. Visserligen var Bagosora på pappret endast stabschef i försvarsdepartementet, men hans ålder, hans bakgrund och hans härkomst gav honom betydligt mer makt. Bagosora beskrevs tidigt som planläggaren bakom folkmordet.

Den rwandiska dagstidningen The New Times kallade domen historisk redan innan utslaget blivit känt. Men om den betyder så mycket för vanliga rwandier är mer tveksamt.

Visserligen hade Théoneste Bagosora inte erkänt de brott han stod åtalad för ­ men han hade erkänt domstolens legitimitet. Även om han inte trodde på dess opartiskhet.

­ Bagosora anser inte att tribunalen är rättvis. Han tror inte på en rättvis dom. För honom är det inte lägre så mycket en sak mellan honom själv och domstolen, utan en sak mellan honom och historien, sa Bagosoras försvarare Raphael Constant, i samband med att försvaret inledde sin del av rättegången 2005.

Rwandatribunalen är, liksom Jugoslavientribunalen och den Internationella brottmålsdomstolen i Haag, ett bevis för att världssamfundet inte längre tolererar straffrihet för brott som folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

Ingen ska längre åtnjuta immunitet på grund av sin rang eller titel och med gårdagens domar har över 35 ledare dömts för sin delaktighet i folkmordet i Rwanda. Bland de dömda finns journalister, militärer, präster, borgmästare och en premiärminister.

Men Rwandatribunalens mandat är begränsat. Tribunalen ska endast utreda brott under 1994 och dess uppgift är att endast pröva de högsta samhällsledarna, inte fotfolket.

Rwandatribunalen ska också, enligt FN-resolutionen, bidra till den nationella försoningen i landet.
Men försoning måste komma inifrån, det kan aldrig tvingas på en nation utifrån. Det är därför tveksamt hur mycket försoning som domen mot Bagosora bidrar med. Rwandierna själva brukar framhäva de egna traditionella domstolarna, gacaca, som ett mer påtagligt sätt att nå försoning.

Gacaca bygger på byinvånarnas deltagande under förhöret av den misstänkte och leds av specialutbildade gacacadomare.

För de allra flesta är det viktigare att rättvisa skipas lokalt än att höga ledare får sitt straff i en internationell tribunal.

--